Vem jag är

Jag är Paavo Manninen, född i gränsområdet mellan Kajanaland och Nordösterbotten. Jag är utbildad snickare, arbetsledare och yrkeslärare. Jag har arbetat som snickare på byggarbetsplatser, både med nybyggnation och olika renoveringsprojekt, i över 20 år. Jag har också genomgått studier inom köttbearbetning och vidareförädling. Sedan 2010 har jag arbetat i undervisande roller inom yrkesutbildning. Parallellt med mitt arbete har jag genomfört en specialistutbildning i arbetsledning samt pedagogiska studier för lärare.


Hur jag blev båtbyggare och träarbetare
Redan som barn fick jag möjlighet att lära mig från min far—genom att se på när han byggde båtar och tillverkade olika slags föremål i trä. Jag insåg att båtbygge är en färdighet som bara behärskas av några få hantverkare och som är djupt respekterad. Jag minns hur bra det kändes när min far överlämnade en färdig båt till sin nya ägare—en båt som jag själv också hade bidragit till: kanske genom att hämta kölvirket i skogen, slå i en spik eller hyvla av en spån från en planka.


Båtbygge skedde främst under vår och sommar, så jag kunde delta som ett slags “sommarjobb.” När mina färdigheter utvecklades, fick jag delta i mer ansvarsfyllda delar av arbetet. En av de mest krävande uppgifterna var att passa in plankändan i kölens spår genom att noggrant skära med kniv. Det måste göras på ett försök och med full koncentration. Om man råkade skära bort för mycket, blev plankändan för kort—fult att se på och något som skulle ha gått “emot naturen.”


Min väg till att bli båtbyggare började i barndomen som min fars hjälpare, genom att hålla plankor och ge honom spikar. När mina färdigheter växte fick jag ökande ansvar, och så småningom började min far leda båtbeställare direkt till mig. Det kändes naturligt att fortsätta familjens båtbyggartradition, som har gått i arv muntligt genom fem generationer. Min far har varit min viktigaste lärare och kunskapskälla, eftersom detaljerna i båtbygget aldrig har skrivits ner utan istället har gått från mästare till lärling. Idag utför jag detta arbete av kärlek till hantverket—doften av tjära, att arbeta med händerna och ett kreativt yrke som fortfarande värderas högt—samt för att hedra århundraden gamla traditioner.


Jag har sysslat med olika slags träarbete sedan barndomen, och traditionellt hantverk har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Jag har bland annat tillverkat träkärl för bröd, smörkärnor och andra traditionella hushållsartiklar. Läran om björknäver och färdigheter som att göra rep av pil blev bekanta för mig under min fars vägledning, och genom dem lärde jag mig att uppskatta naturmaterialens mångsidighet. Att forma trä för hand har alltid fascinerat mig, och jag har velat lära mig finesserna i olika arbetsmetoder. Denna breda kompetens inom traditionellt träarbete har följt mig genom hela livet och kompletterat allt annat jag gör.


Hur jag blev intresserad av vidareförädling av kött och fisk
Jag växte upp vid en sjö, så fisk fanns till mat nästan dagligen. Mina föräldrar hade en renfarm, där köttet vidareförädlades för hushållets behov. Redan tidigt lärde jag mig kött- och fiskhantering under min fars vägledning. Jag fick lära mig olika metoder för att förvandla kött och fisk till färdiga produkter, inklusive kall- och varmrökning, konservering och lufttorkning. De färdigheter jag tillägnade mig i ungdomen stärktes senare genom formella studier i vidareförädling av kött och fisk. Som aktiv jägare och fiskare har jag haft många tillfällen att praktiskt använda dessa färdigheter.